Total blackout
Jag kan vara nominerad som årets sämsta bloggare just nu, men jag bryr mig fan inte ett skit. Har en miljon tankar i huvudet, som inte kan organiseras och skrivas ner här. Väldigt frustrerande måste jag säga. Men skitsamma, till dagens (eller månadens rättare sagt) inlägg.
Uppmanar mina små trogna läsare att parkera er framför tv:n kl 20.00 ikväll. Varför? Min käre sköne vän Zalle är nämligen med i kvällens avsnitt av Total Blackout på kanal 5. Kan inte bli annat än succé. Och hur lyckas jag, lilla jag, ha både ett ex och en vän med under samma säsong? Jag är fan otrolig. Jag är redo för underhållning, det kan jag behöva!
Snubben i det långa blonda barret håller jag på!
Call me when you're sober
Fortfarande segis idag. Jag har dock äntligen fått i mig mat, två gånger till och med. Hallelujah sa kroppen! Sömnen i natt gjorde susen. Var lite snurrig när jag vaknade bara. För det första drömde jag att jag födde en dotter, min och Eric Saades närmare bestämt. Det gjorde bara svinont, varför kunde jag inte drömt om själva göra-barn-delen istället?
Sedan tog jag upp telefonen och läste ett sms jag fått "Hej! jag heter * och jag vill bara säga att jag är kär i dig". Tydligen fungerar att spela svårfångad bättre än när jag gav det en chans förra året. Vad är det med karlar? Jag blir galen.
Jag och Sofie i fredags
Hey, im still alive
Jösses vilken snuskig baksmälla jag dragit på mig. Är det verkligen priset man återkommande får betala för trevliga kvällar? Oh, lord alltså. Gårdagens smink och kläder sitter fortfarande på och dagens största utmaning var cykelturen hem och köp av fanta på macken över gatan. Fantan är det enda jag fått i mig under dagen för övrigt.
Vad pysslade jag med igår då? Sofie kom hit och vi drog gemensamt till David för lite förfestande. Glutta på Tokio Hotels liveuppträdande på MTV, jösses vilken kick! Sjöng med till mina stackars vänner förmodade besvikelse. Sedan drog vi till Håpes och drack öl. Givetvis var det tillslut bara jag och David kvar men vi hade kul ändå. Hitta Jella på vägen och fick med honom på efterfest. När vi vid gryningen höll på att somna på golvet var det dags att sova. Det är inte varje dag man vaknar upp med två karlar i sängen, jag var nöjd..tills baksmällan kom dvs.
A friend in London
Säg mig, visst fan var jag inte ensam om att grina igår kväll? Inte för att jag var ledsen utan för att Eurovision kittlade på mina tönt-nerver. Såg land efter land, med sina skumma bidrag gå vidare..men Eric då? Nix, icke..Oss väntade dom med till sista platsen. Ville ni ge alla små tjejer, och oss lite mognare kvinnor hjärtattacker? Ni halvlyckades. Med gråten i halsen kände jag att hoppet snart var förbi. Bye bye Eric. Men tji, han lyckades. Tårar igen. Skämdes för en sekund att mina grannar skulle höra vad jag sysslade med, men sen sket jag i det och grät lite till..bara för att.
Lyckades även kära ner mig i en ny bekantskap under kvällen igår. Tim Schou, vart har du varit i hela mitt liv? Nog för att du är en grötpratare av rang så kan jag nog älska dig och ditt talfel ändå. Vi kan bara vara tysta och låta kroppsspråket tala för oss, eller dig med talproblemet. Varför i helvete föddes du som dansk? Nåväl, nu har jag iallafall två favvisar att dreggla och heja på imorgon under finalen. It will be fun.
(Jag skickade givetvis vänförfrågand på facebook, som den totala nörd jag är.)
Tim till vänster, mjau.
Here I am, once again
Tänkte sammanfatta vad jag pysslat med under min långa frånvaro. Så mycket skoj, så många tankar, tårar, skratt, minnen. Ändå känns det blankt på något sätt. I vilket hörn börjar man? Hur börjar man om från noll?
Jag försöker iallafall, livet är för gott för att gå miste om. Har tillbringat min blogg-lediga tid med vänner, mina fantastiskt underbara vänner. Vi har välkomnat värmen på uteserveringar, i parker och hittat på annat skoj. Fan vad ni är bäst. Jag och Noel och hittat på roligheter, min finaste skatt.. Du är min absolut största kärlek. Finns ingen som kan få mitt hjärta att bubbla som du! 
Jag har haft mina kvällar ensam med mina tankar. Med min saknad. Jag vet att jag gjorde rätt, men det är ändå tungt ibland. Hjärtat jobbar lite i uppförsbacke och jag vet inte om jag ska springa eller gå.
Haft min första semestervecka och spenderade den i älskade Torrevieja, vart annars? Var tänkt attt komma bort från mina tankar, koppla av och bli bortskämd av mormor och av solen. Tankarna hängde dock med ibland när man blev ensam med två par har tankarna en förmåga att vandra bakåt till den lyckliga tiden. Men underbart var det ändå, alltid lika jobbigt att lämna älskade Spanien. Mitt andra hem.
Har hänt en miljon grejer mer, men detta får sumera min tid i frånvaro. Tjing och hej!
dag 3.
No need to return
Frågan är om denna blogg är död för alltid. Ingen motivation, ingen respons. Ändå har jag en miljon tankar som måste få utlopp. What to do liksom?
