Säg mig, visst fan var jag inte ensam om att grina igår kväll? Inte för att jag var ledsen utan för att Eurovision kittlade på mina tönt-nerver. Såg land efter land, med sina skumma bidrag gå vidare..men Eric då? Nix, icke..Oss väntade dom med till sista platsen. Ville ni ge alla små tjejer, och oss lite mognare kvinnor hjärtattacker? Ni halvlyckades. Med gråten i halsen kände jag att hoppet snart var förbi. Bye bye Eric. Men tji, han lyckades. Tårar igen. Skämdes för en sekund att mina grannar skulle höra vad jag sysslade med, men sen sket jag i det och grät lite till..bara för att.

Lyckades även kära ner mig i en ny bekantskap under kvällen igår. Tim Schou, vart har du varit i hela mitt liv? Nog för att du är en grötpratare av rang så kan jag nog älska dig och ditt talfel ändå. Vi kan bara vara tysta och låta kroppsspråket tala för oss, eller dig med talproblemet. Varför i helvete föddes du som dansk? Nåväl, nu har jag iallafall två favvisar att dreggla och heja på imorgon under finalen. It will be fun.

(Jag skickade givetvis vänförfrågand på facebook, som den totala nörd jag är.)


Tim till vänster, mjau.