Mitt inlägg igår kanske fick några av er att ana vad som står på. I fredags gjorde jag slut med den underbaraste killen jag någonsin träffat. Jag slängde våra dryga 8 månader i sjön. Jag trampade på hans hjärta. Jag gjorde det, jag. Jag kan inte skylla ifrån mig. Han har aldrig gjort något som förtjänat att bli lämnad för. Ingenting. Men ibland räcker det inte till. Paniken smög sig på och växte sig starkare. Ville inte förlora dig, men det är inte rättvist att ha dig kvar heller.

Förlorar inte bara min pojkvän, förlorar en bästa vän. En trygghet, någon som alltid fanns där, fick mig att må bra och som alltid fick mig att känna mig vacker och säker. Jag förlorar en umgängeskrets jag fick tack vare honom, jag förlorar hans fina familj.

Jag förlorar allt, utom mig själv. Du vinner allt, utom mig. Tro aldrig att jag inte älskat dig, för det gör jag fortfarande.