Jag undrar egentligen vad jag har gjort för att drabbas av alla klantigheter. Karma is a bitch to me. Man blir trött och utmattad bara av att vara jag. Ständigt medveten om att jag kan snubbla eller göra något annat klantigt. Det är nog därför jag behöver lika mycket sömn som ett spädbarn.

Så fort jag drabbas av en klantighet skrattar Danne och säger att det är så roligt att sakerna händer just mig, att jag har sådan otur. Han måste nog samtidigt undra vad han har för flickvän, om oturen kan smitta av sig och vad jag kan ha gjort för att förtjäna all klantighet.

I natt slog karman omkull mig, bokstavligen.. Danne var snabb och hann fota ögonblicket när jag dunstat i backen.



Ett tag funderade jag på att ligga kvar på backen, och det hade nog varit säkrast. Jag trillade senare ur sängen också.
Varje dag med mig själv är ett äventyr, och min kropp pryds av ständiga påminnelser av händelserna:


Mitt senaste tillskott, dock gör bilden den inte till rättvisa. Mitt halvt avhuggna plåsterfinger hamna också med i bild. Det lyckades jag med i tisdags, efter att jag ett par timmar tidigare bränt tummen i ugnen.


Jag gillar inte karma idag.