I natt låg jag och funderade lite på livet. Kom att tänka på mig själv och min livsstil. Jag är en partytjej. Jag gillar att ha kul och inte känna mig fast, förän jag träffar någon jag verkligen tycker om. Jag vet att folk tror att jag är oseriös, men dom som verkligen känner mig vet att jag är en romantiker, trots mina panikutbrott när jag blir rädd att någon håller på att komma mig för nära. Jag vet att jag kan göra en 360 och gå från fartfyllda fyllekvällar på krogen, till mysiga hemmakvällar med den jag tycker om..när jag väl träffar rätt.

Varför blir jag då så skeptisk till partykillar med exakt samma livsstil som jag har emellanåt? Varför tror jag att dom bara är oseriösa och vill ha lite kul. Jag ger helt inte mig själv i manlig form en chans. Kanske för att jag vet hur lätt det är för mig att fly, lika lätt är det för dessa partykillar att fly.

Jag förväntar mig inget annat än fiasko, på gott och ont.