Mina föräldrar är toppen. Jag menar, det är tack vare dom jag lever idag. På många sätt. Dom har tagit tuffa beslut genom åren som har fått mig att nå mina mål och bli en bättre människa. Ni har bestämt klart så att säga..Jag är vuxen nu. Okej?

Det är min lägenhet, den får vara precis hur skitig jag vill. Jag kan äta frukost på kvällen och chips till lunch, om jag så skulle vilja det. Jag kan sova på dagarna och leva rövare på nätterna. Ni förstår poängen. Jag är friiiii. Jag är min egen mamma och pappa.

Om jag stannade hemma i skolveckorna utan att vara speciellt dålig fick jag som straff inte gå ut på helgerna. Jag tyckte det var förbannat orättvist och att mina föräldrar var helt körda. Nu i efterhand inser jag att det hade varit betydligt flera "oj-vad-dålig-jag-är-fast-jag-kanske-bara-är-trött-efter-en-helgs-supande-och-min-elaka-magkatarr-blev-värre" om jag inte haft den regeln.

Jag tänkte, fan när jag flyttar hemifrån kan jag göra precis vad jag vill, fuck you liksom. Jag har nu varit "nerbäddad" sen i söndags. Vad är min tanke? Jo, "undrar om det är okej att jag går ut i helgen". Vad fan, jag blir arg på mig själv. Och på mamma som säger "det kanske vore bra om du vilar några veckor, du vet ju att det är pga av din magkatarr du blir dålig". Jag tar gärna råd av de visa, men fan..jag bestämmer själv. Det hela blir ju inte bättre när pappa är orolig och ringer och säger "du vet att du måste ringa mig eller mamma om du blir värre lilla gumman, lova mig det".
Jag kände mig plötsligt som en 13åring lämnad ensam för en vecka..all min vuxenhet flög bara ur mig.
Vad ska dom göra? Ta tempen i rumpan? Värma soppa och klia mig på ryggen också?

Tack, men nej tack. Jag är vuxen, jag kan ta min egen temp (under armen dock, om jag hade en termometer) och laga min egen soppa och klia mig själv på ryggen. Jag klarar mig fint fint!

Jag älskar er.