Jag känner mig femtio kilo lättare nu. Inte bokstavligt talat tack och lov, men en skön känsla har intagit min kropp. Jag grubblar inte längre på onödigheter som får mina stackars hjärnceller att brännas. Jag förväntar inte att allt kommer gå skit och jag kommer bo på en parkbänk och sälja kastanjer i sommar (har fått för mig att jag kommer bli utslängd ur min lägenhet) Varför vet jag inte. Jag är en perfekt granne, iallafall bra.

Jag blev inte ens sur när jag dränkte mina stackars fötter i gigantiska vattenpölar som samlats på våra gator. Nej nej, jag log och kände att våren är påväg. Mina nya tygskor var nog inte lika glada av doppet. Jag har fantastiskt fina vänner, något sjuka i huvudet..men vad gör det? Vi har roligt ändå.

Har varit en fin första halva på veckan, och andra halvan kommer bli ännu bättre med tjejerna, sommarplanering, lunchning, Noel, dejt (skulle jag inte komma tillbaka sa du? -nej du!) och fest. Undeerbart!