Inte mycket har hänt idag, förutom de få sakerna jag nämnde i förra inlägget. Jag har inte ens gått ur pyjamasen. Bara tanken av tajta brallor över min blålila bakdel ger mig rysningar. Mormor ringde från Spanien och gratulerade för det nya jobbet, otroligt vad nyheter kan spridas snabbt. Mamma var såklart den skyldige. Så nu har mamma, pappa, farmor och mormor ringt. Min bror har ännu inte upptäckt fenomenet som mamma skyltat med på facebook, jag ger honom ett par dagar till innan jag skryter om nyheten själv i stället.

Min killkompis (samma som jag skällde ut av ingen anledning) säger att incidenten som hände i lördags var "typiskt mig". Han tycker om mig ändå dock, han sa de inte med ord men jag vet de. Jag skyller det mesta på den jäkla dyra osmakliga mackan på Tuna park som fick mig att matstrejka resten av dagen. Resultatet blev att jag blev lite för full, men de var jag inte ensam om, och hamna i trubbel (?). Vet inte ens vem jag bråkade med, minnet är inte det bästa och mina vänner har inte heller något att upplysa mig med. Resultatet blev iallafall en blålila röv som matchar den blålila armbågen, till ett ömt båtben och ett trashat finger. Skitsnyggt! Drog ner brallorna för att visa mina skador för en orolig mamma som kom över idag.

Det är ju lite svårt att veta om man gjorde något fel eller om det var helt oprovocerat som det verkat som, hursomhelst om personen läser denna blogg ber jag om ursäkt om jag gjorde något. Annars vetifan alltså...