Jag tror jag är lite deppig denna vecka av en endaste anledning. Jag är inte i Göteborg. För första gången på 11 år är jag inte i Göteborg denna vecka. Hela min familj är där, i Sveriges bästa stad, och får hälsa på min bror och se honom lira. Känns som att det är evigheter sen jag träffade min bror, jag saknar honom. Noel saknar honom, och han saknar förhoppningsvis oss också.

Inte nog med det, när dom tillbringat veckan där nere med honom och massor av bra handboll så slutar min avundsjuka inte där. Icke. Då drar mamma, brorsan och hans flickvän Carolin till Spanien också. Som tur var kommer brorsan hit sen innan ett tag innan försäsongen åter igen drar igång. Jag är stolt över dig, min bättre halva.


Syskonbild från förra påsken hos farmor när Simon var hemma på besök.