Jag har kommit på mig själv flera gånger på senaste tiden att låta mina tankar vandra tillbaka till mitt barndomshus. Jag drömmer ofta drömmar att jag fortfarande bor där. Många gånger har jag tänkt på min granne, Philip som under många år var min bästa killkompis. Vi hängde alltid ihop, vi gick tillsammans till skolan på morgonen, gick i samma klass, gick hem ihop och hittade på saker. Även min bror Simon var ofta med på våra upptåg. Plötsligt en dag berättade han att hans familj skulle flytta (kommer dock inte ihåg vart), men jag kommer precis ihåg vart vi var när han berättade det, och att jag blev ledsen. Senare när flyttdagen kom försäkrade hans mamma Lotta mig och mina päron om att vi skulle ses i fortstättningen också, och att vi alltid fick hälsa på. Jag blev lugn av hennes ord, dock blev det aldrig mer av det än just ord. Jag saknade min vän länge, plus att jag hade en liten förälskelse i hans storebror, men det hör inte hit.

Igår kväll när jag skulle sova bestämde jag mig för att leta rätt på Philip idag på Facebook, sagt och gjort - det visade sig tillochmed att jag nyligen sett honom på stan, utan att fatta vem han var. Sjukt, han har alltså alltid varit i närheten, men ändå inte liksom. Hittade även hans bror, som det visat sig är både gift nu och har en söt liten dotter, och bor ett par 100 meter ifrån mig. Världen är allt bra liten alltså!

Philip, 2007.