Sen Simon ploppade ut i till världen för exakt 18 år, 1 månad och 6 dagar sen har det pågått en ständig tävling om vem som är bäst mellan oss. På gott och ont! Jag hade alltid en anledning att vara lite bättre, för att slå lillebror. Min mamma har berättat att det började med avundsjuka, redan på BB, första mötet med den lilla bebisen och jag bet honom. På mamma låter det som att jag var en elak liten 2 och ½ åring som inte uppskattade konkurenten som just ploppat ut till världen. Det menar absolut inte jag, jag ville bara märka honom så dom kände igen honom och inte tog med fel bebis hem!

Dom började filma min nya lillebror, och jag ville alltid synnas i bild - inte populärt! Jag blev avundsjuk och drog stackarn i snoppen många många gånger. Tillslut efter att försöka få mig att gå ur bild, så insåg dom att den enda lösningen på problemet med deras uppmärksamhetskåta dotter var att filma den lilla killen medans jag sov middag. Tiden gick och jag fortsatte med att visa vem som bestämde med att bita, nypas och rivas. Det var osmart, för ett par år senare hade han vuxit om mig och kunde spöa skiten ur mig hur enkelt som helst- så det var bara att lita på sin snabbhet och springa!

När vi blev ännu äldre var det tävling i allt från betyg till insatser på handbollsplanen, jag inser att han vunnit det senare så jag ger allt mitt hopp åt att jag iallafall står som segrare på betygsfronten när han tar studenten nästa år!

Det tog många år innan vi kunde vara i samma rum ensamma utan att psyka varandra med diverse elakheterna och tack och lov för det. Vi växte upp, lärde oss att vara glada för varandra och erkänna att vi nog älskar varandra ändå, trots många år av förnekelse. Vad jag ville komma fram till att jag är stolt över min lillebror och jag älskar honom och saknar honom ibland. Jag kan till och med säga att han på många vis är min bättre halva.


Ett magiskt ögonblick för våra förädrar - dom kramas!
Jag såg det nog mer som en möjlighet att fastna på ytterliggare ett kort.

Jag klädde ofta ut min stackars lillebror till tjej -
i önskan om att han skulle bli min syster istället.

Men idag är jag ganska nöjd med att han är min bror iallafall!=)