Min pojkvän får mig att känna mig bekväm. Han är noga med att påpeka att jag är världens finaste, vilket är väldigt överdrivet och totalt omöjligt (ingen människa har ju sett alla människor i världen). Jag kan känna mig snygg i en plastpåse om det skulle vara så, tack vare honom. Jag andas som en vanlig människa och håller inte ens in magen längre för att inbilla honom att jag vore ett par centimeter smalare i midjan.

Han har fått mig att bli gullig, nästintill kärleksfull. När jag avslöjade för min mamma och vänner att jag minsann säger gulliga saker tillbaka och inte lackar fan och stöter bort killen när han överöser mig med gulligheter i verbal form. Det där med att hålla i handen har aldrig varit min grej, förän nu. Nu ska jag hålla handen, om vi så sitter 5 centimeter ifrån varandra.

Jag har aldrig trivts utan smink inför pojkvänner, och andra mänskliga varelser heller för den delen. Ofta körde jag med "jag orkar inte tvätta av mig sminket" och såg ut som en misshandlad panda dagen efter. Nu går det på automatik att ta bort det. Jag försöker inte leka sexig och hoppar i snygga underkläder för att sedan sova i. Min Hello Kitty- pyjamas är skönare. Pattarna får hänga fritt tillochmed, annars kunde man ju ha något form av stöd under så att det ser fastare ut, men förbannat oskönt att sova i.

Mitt ansikte och pattar tackar dig, för att dom får sova fritt..utan stöd och dagens äckliga makeup.
Du är rätt suverän!