Jag får ont i magen, tårar i ögonen och kaos i huvudet. Du tror inte att jag har tänkt på dig den senaste veckan, det är fel. Men jag ber om tid för att tänka, och det går inte som det är just nu när jag inte får vara ifred. Jag får panik, och jag vet att du inte mår bra av detta heller. Och alla fina saker, jag får mer ont i magen. Varför är det alltid så svårt? Vill jag verkligen ha någon som kan göra allt för mig, när jag inte är beredd att göra det samma för honom?
Jag hatar detta. Jag vill hundra gånger hellre bli dumpad än att dumpa, jag mår så dåligt av det. Och jag blir arg på mig själv för att jag drar mig undan istället för att prata om det. Jag kanske har överreagerat på saker, kanske för att få en riktigt anledning att dumpa dig. Jag vet inte, jag vet bara att något inte stämmer. För att det finns någon annan som finns i mitt huvud, eller för att vi helt enkelt borde vara vänner?! Ge mig ett tecken mannen där uppe, jag behöver det nu.


Förlåt.