Jag trodde du skulle leva för alltid, trodde du var för envis för att dö. Jag var inte inställd på att du skulle försvinna.
När pappa ringde mig och sa att det snart var dags förstod jag inte vad han menade, du skulle ju inte försvinna.
Utan ett ord åkte jag upp och satt vid din sida hela dagen, hörde hur svagare och svagare du blev med dina andetag. Du kunde inte röra dig, det enda du orkade var att ta dina sista andetag. Det såg inte ut som du, du var dig inte lik. Döden klär dig inte farfar. Du har alltid varit så snäll och glad, varför var du inte det nu för? Kände du att jag satt där, och smekte din kind? Kände du mina tårar droppa vid på din säng? Hörde du farmors och pappas ord till dig, om hur älskad du var?

Du blev 85 år och exakt två månader. För två månader sen firade vi din 85års dag, du var glad fast du var sjuk.
Du fick tre fina barn, två döttrar och en son, min fina pappa.
Du fick 49 år med kvinnan i ditt liv, min älskade farmor.
Du fick 6 barnbarn.
Du fick 2 barnbarnsbarn.
Dina 85 år var vackra och fyllda med kärlek, och det är med kärlek vi kommer minnas dig. Min fina farfar som tog sitt sista andetag 18:20 den 1a maj 2009. Jag kommer alltid minnas dig, se på dina vackra tavlor och minnas det vi gjort tillsammans och ta hand om din fru, min fina farmor. Vi kommer sakna dig, och hoppas du har det bra i himlen!



Jag älskar dig, farfar!