Som många vet har jag svårt att sova på nätterna, men jag får iallafall ut lite av det.. när jag försöker somna så får jag ALLTID flashbacks av minnen, sjukt. Det är faktiskt rätt kul och jag kan komma på mig själv att jag ligger och ler, det är rätt mysigt ändå.

Tänkte på några grejer igår men börjar att skriva om en...



Våran fågel, Pipen.
Jag och min vän Stina var på väg hem från skolan och hittade till våran förvåning en liten fågelunge som ramlat ner från sitt bo, djurvänner som vi är fixade vi upp det lilla livet på Stinas paraply och tog med den hem till henne. Vi fixade en låda, lampa, och värmande innehåll i lådan. Stackars liten, vi döpte den till Pipen. Vi letade mat åt stackarn och när vi var i skolan tog Stinas mamma hand om den lilla. Vi minst sagt tokrusade hem efter skolan. Men en dag gav lilla Pipen upp och dog. konstigt nog blev Stinas föräldrar inte så ledsna, såg mer lättade ut..undrar varför? Dom trodde nog att galenskaperna var över, att vi bara skulle få sörja lite. Men icke, jag och Stina hade andra planer. Vi gick ut i boden, snickrade en "kista" och ett kors och skrev Pipen på. Sen tvingade vi helt enkel ut hela familjen Larsson i trädgården för att delta i Pipens begravning, Stinas pappa fick den viktiga uppgiften att vara präst. Det var en sorlig dag för oss alla!