Blev inte sjukhuset idag, lillpojken hade fått bråck och därmed satt "fast" med slängar. Och vi som skulle ner på stan och kolla i djuraffärer osv. Det var lite tråkigt! Herreguud vad tiden går fort för övrigt, Noel har nu passerat 5 månader, min stora kille! =)



Det blir aldrig som man tänkt sig
När jag var yngre och gick i grundskolan var jag en teaterapa. Så fort chansen gavs stod jag på scen, oftast och sjöng och/eller dansade. Från ingenstans ville jag vara med i en teater skolan hade, hoppades givetvis på någon stor roll och jag tyckte det var skithäfigt, kände mig så cool. Och visst, jag kom med i teatern, men inte direkt den rollen jag ville ha. I min storslagna debut fick jag rollen som inget annat än - en lingonbuske! Tur att jag inte stannade där iallafall, haha..


Min första piercing
Man skulle ju kunna inbilla sig att jag vore någorlunda mogen när första smycket sattes i min kropp. Men icke. Mamma och pappa var borta så jag passade på, var så sugen på en piercing, och jag började helt enkelt min lilla självhobby just då, dagen innan avslutningen för 6an. Mamma och pappa var på väg hem och mamma sa till pappa "Jag har en orolig känsla i magen, känns som att hon hittat på något dumt idag"- Att mamma känner mig rätt väl finns det ju ingen tvekan om. Det barnsliga i det hela var när dom kliver in genom dörren är jag inte hemma, dom välkomnas istället av en lapp där jag avslöjar vad jag gjort och ber på mina bara knän att få behålla den, piercingen i läppen, om så bara för avslutningsdagen. Och "hotar" med att inte komma hem om det inte blir så. Jag hör ett tjut "NEEEJ! JAG VISSTE DET!!" från mamma från mitt lilla gömställe, mamma och pappa springer runt och letar efter mig, mamma med tårar i ögonen. Tillslut hittar dom mig, bland hallon och vinbärsbuskarna, nypiercad med händerna ihopknäppta och säger "Så, får jag behålla den?"