Om jag "sköter" mig så betalar mormor biljett ner till henne åt mig har hon sagt.
Då kommer mina dagar bestå av sol och bad och allt det härliga Torrevieja erbjuder.
Jag ska inte bara vara där för att festa, jag kanske skaffar jobb på en svensk restaurang på samma gata, kanske blir inkastare, jobbar på det svenska dagiset eller något annat jag duger till helt enkelt.
Har inte en aning hur länge hon tycker jag ska stanna där, i Spanien.
Om jag åker med till Sverige när sommaren börjar, då hon brukar komma
hit?! Eller om de rör sig om någon vecka.

Förut ville jag flytta dit ett tag när jag gick ut gymnasiet, det var mitt mål att vara där mer än några veckor på sommaren.
Jag visste att jag var så pass säker på mig och mina vänners vänskap, att jag skulle ha dom kvar och vi skulle hålla kontakten. Nu känns det som det är något annat som håller mig kvar...Och det känns lite bittert, orättvist men ändå viktigt att jag bryr mig så pass att jag är orolig för vad som händer om jag skulle bestämma mig för att lämna Sverige för ett tag.


En annan sak jag bekymrar mig över är hur ensam jag skulle vara. Eftersom det inte är turistsäsong kommer det inte så mycket svenskar. Och jag känner inte så mycket folk där nere, det var annat när man var mindre. Tror jag skulle känna extrem saknad av mina vänner och folk runt omkring. Men å andra sidan kanske någon av dom man känner i området kommer ner, typ Chris..jättelänge sen jag träffade honom. Eller Kattis..Så enkelt eftersom vi tre bor i samma område och delar samma pool med bara några meter ifrån varandra. 

 
 
Christoffer.

Även Kattis kompis Sara (vänster) var med
ett år. Det var ett riktigt bra år.