Blogg listad på Bloggtoppen.se

En overklig verklighet, så att säga..


Igår kändes allt så overkligt. Jag började fundera på om jag hade drömt det hela! Är det verkligen slut nu tänkte jag när jag kröp ner i sängen? Vi hade ju trots allt haft en rätt rolig dag. Jag måste väll inbillat mig? Men nix, när jag vaknade imorse insåg jag det, jag var ensam.

Saknar dig :)





Låg även och skrattade för mig själv igår så jag fick hålla händerna för munnen, fy fan vad jag är barnslig. Jag låg och tänkte på en annan sjuk grej som jag lyckades med under lägret med Jocke. Som Elin sa: Det var tusen gånger roligare på plats! Och ja, det kan nog stämma. Fick höra om händelsen ett bra tag, haha.

Hur som helst, jag och några tjejer som också jobbade på lägret och bodde på samma våning bestämde oss för att ha myskväll, Jocke skulle ändå jobba natt så jag tänke: "vem bryr sig, hit med chipsen!" tvi fick jag. Mitt i kvällsmysandet får jag ett sms: "jag kommer till dig nu" Och jag flyger in i mitt rum som låg bredvid vardagsrummet, greppar tag i tandborsten, springer tillbaka till vardagsrummet för att informera vad jag sysslar med och varför, vänder på klacken och ska precis springa tillbaka in i rummet för att borsta gaddarna och vad gör jag?
- Jo, jag snubblar ju på tröskjäveln och så kallat "sälar" genom korridoren och stannar först framför ett par ben, kollar upp och vem står där...Jo, Jocke! Hur fan hann han dit så nedrans snabbt? Han kollade ner på mig och smålog, jag skämdes ihjäl samtidigt som tjejerna trängt ihop sig i dörröppningen för att åskåda det lilla missödet.

Jag reser mig upp snabbt, mummlar något om chips, pussar och tandkräm och yrrar tillbaka in på rummet i alldeles för hög fart, missar vindjackan som ligger på golvet, Jocke är hack i häl in på rummet och får precis tag på mig innan jag kraschar i golvet efter att ha glidit iväg på jackan. Fy fan! Jag kan inte förstå hur jag blivit så klantig...

En annan grej jag också lyckades med, var att första gången vi var riktigt ensamma, fega ur. Vi hade kollat klart på den sista filmen och de andra tjejerna (Jocke var ensam kille som jobbare på lägret) smög ut för at vi skulle vara ensam, plötsligt blir de mörkt i rummet och jag känner jocke lägga händerna om mig, vi står mitt i rummet och tittar på varandra och han säger: nu är vi äntligen ensamma, vad tycker du vi sa ska göra? Och jag får panik, kollar ner på golvet där en kortlek ligger utspridd och utbrister: Vi plockar kort! Fort som satan ligger jag på golvet och kryper, Jocke likaså. När tjejerna sedan öppnar dörren för att se om det "händer" något får dom se en ovanlig syn.
- Där kryper vi runt  på golvet och plockar kort.

Jag är bäst på att skämma ut mig.
Jag är grym på att skämma ut mig!

Kommentarer
Postat av: Idaa

hahaha va klockrent, det är sådana minnen man vill komma ihåg ;)

2009-01-20 @ 12:52:23
URL: http://eyedaho.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0