Som jag höll tummarna, inte bara för att laget skulle vinna..utan för att min bror skulle vinna.
Han måste varit hur nervös som helst, kommer hem första gången och spelar med sitt nya lag.
Folk tisslade och tasslade: Är det där Simon Sonesten? Jag höll tummarna lite hårdare.
Det fungerade perfekt, guldet blev deras efter en spännande match mot laget med det tråkiga spelet,
Eskil såklart. Men bäst som RIK är så klarade dom sig genom cupen obesegrade och lassades
goa och glada in i bussen med pucklan hem till Göteborg - UNDERBAAAART!!

Kalaset för Noel gick också bra, trots stressen för att "hinna klart" till finalen. Han var halvintresserad av paketen, pappa agerade öppnare och filmare. Han fick jättefina presenter och tårta! Dock var han sedan vääädligt trött och grinig i Sporthallen. Men jag älskar den lilla krabaten ändå..1 år och 4 dagar av kärlek.


(gammal bild på Simon och Noel, jag älskar er!)

Nu har jag tagit en lååång, varm och skön dusch..ska krypa ner under täcket och glo film nu =)