Matchen igår började med utvisningar hit och dit, slarv och alldeles för mycket heta känslor. Snacka om övertända, som jag nu ser det i efterhand. Men när det såg ut som någon slags bollskola blandat med brottningsmatcher och ordfajts-battle var jag minst sagt övertygad om att det roliga nu var slut för de våra. Lyckligtvis hade jag fel och Guif kämpade till varenda liten svettdroppe var ute ur kroppen, vilken lättnad, vilken glädje. Och att se Noel försöka klappa med till tv-skärmen var så bedårande att jag för en stund glömmde bort dramatiken på skärmen, jösses vad nära det är globen nu. Helt galet! På söndag rullar vi iallafall med bussen ner till den bästa staden av dom alla, göteborg för förhoppningsvis en riktigt grym match där också. Men vi kan gärna behålla Zacke på planen i mer än 15 minuter denna match. Men jag förstår att han blev arg, inte nog för det fula spelet han blev offer för när Ungesson drog igång men när även dock Sävehofsklacken beter sig så osportsligt mot honom match efter match, även jag utan muskler och speciellt mycket mod hade tillslut tappat tålamodet.