Sitter här vid datorn. Simon, André och Rasmus spelar tv-spel och jag är nästäppt som få, har bråkat endel och är så känslomässigt slut. Jag orkar inte längre.

Sitter med din msn-ruta öppen, har gjort det ett tag...vill säga något, men vet inte vad. Antar att du inte tänker på mig längre, att du inte känner att du vill höra av dig. Eller kanske du gör som jag, sitter med min msn ruta öppen och får hjänsläpp. Du kanske också börjat skriva ett sms, men sedan ångrat dig och tagit bort det, eller slagit nr, men aldrig ringt. Då är du där jag är nu, någon som saknar sin nyfunne värdefulla vän om inte annat, någon som undrar hur allt gick så fel.